Tänk om

Tänk om man skulle börja skriva lite igen. Det var länge sen jag höll i en penna, eller skrev här. Men jag vet inte riktigt.

Idag är det en slödag i åkeshov. Jag ska städa lite, fixa lite och förmodligen läsa lite.
Igår var det tokdans med Linnea. Musik i världsklass och sen mötet med kaggemartin såklart.
Man vänjer sig aldrig vid hans dialket eller hans hår men nu också hans galet långa naglar. Något av det sunkigaste
jag har sett. Men han är bra i alla fall den där kaggemartin.

Jag saknar:
 -Jennie aka Hampaplantan. Idag är det en sån dag man borde sitta i hennes kök, lyssna på progg och dricka te.
- Att gå runt slottet. Det ska man göra sånna här dagar. Det kanske blir en promenad i judarskogen. Om linnea är på.
- Erik, såklart.

För någon natt sen drömde jag att nån hade malt allt vårt kaffe i butiken. I alla lådor och i alla säckar fanns det inte en enda böna.

Jag tänker för mycket på jobbet kanske, men jag trivs där så det gör inte så mycket.

Värdelöst inlägg i en skitblogg.

-

image32

Jag kan liksom inte riktigt släppa alla dessa fina bilder

Filifjonkan

image31

Filifjonkan är en osäker men rakryggad figur i stort behov av bekräftelse. Tidigare eventuella traumatiska upplevelser tycks ha präglat hennes personlighet och därför är hon ganska skrämd och ångestfylld. Hon bor ensam i sitt perfekt städade och pyntade hus men längtar efter gemenskap och oordning. Kanske är det därför hon älskar att vara ute när det är storm. Att Filifjonkan är ärlig och sökande gör att hennes ångest inför livets osäkerhet blir allmängiltig och lätt att identifiera sig med.


Jag är helt nere i muminvärlden just nu och dagens karaktär är den underbara filifjonkan!

Revolution

När far och mor är döda
och våra släktingar har ta'tt gift
och alla våra vänner har valt sej själva
och våra lärare och fröknar
har gått och dränkt sej med varann'
och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa
och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser på


Äter linssoppa och önskar att jag levde under 68-rörelsen.
Det önskade jag ofta när jag var 13,14,15 år sisådär.
Nu gör jag det nästan aldrig.

Ändå får jag känslan av att snart vill jag inte bo själv, jag vill bo kollektivt. Jag vill hellre äta gröt tillsamans än fläskfilé ensam.

Därför fortsätter jag att lyssna på Hoola-bandoola band, röda bönor, blå tåget och Nationalteatern idag.

Stockholmsnatt.

Nej.
Jag klarar inte småstadsidyllen. Jag klarar inte av livet på landet.
Jag saknar tunnelbanan, jag saknar rörelsen, folket och pulsen.

Jag vill kunna fika på blå lotus. Jag vill kunna dansa på debaser.
Jag vill kunna röra mig, jag vill kunna göra saker utan att vara känd
som "ungdomsledaren som bor i missionskyrkan".
Jag vill kunna vara okänd. Jag vill kunna åka gröna linjen för att hälsa på ella, david och erik och alla
de andra som bor i åkeshov.

Därför skriver jag på en ansökan till lidingö folkhögskola. För att kunna vara i stockholm och för att kunna få resa.

Jag saknar, jag längtar, och jag vet att när jag (om jag) flyttar kommer jag att sakna och längta tillbaka. För det är så man gör.
Jag kommer sakna att åka bea in till "stan", jag kommer sakna simons "vadåå!?" eller "vad är dramaten?" eller "VA! är det lever i leverpastej??", Jag kommer sakna att få besök mitt i natten, jag kommer sakna Markus och Elin och jag kommer verkligen sakna min Märta.

Det är så det är, man saknar, man längtar, man vrider och vänder sig sömnlös om natten, för att man vet att gräset är grönare på andra sidan. Lagom är aldrig bäst och far åt pepparn med mellanmjölk.

Nu ska jag citera Linnea:
"Killar är för bögar, det enda man behöver är Barbara Cartland"

-

And the memories are just picture cards,
one night stands and breakdowns.
And you were cold, tired and old as you'd ever looked that night.
And we were warned, yeah.
We were warned not to stay out too late.
But some things were worth getting in trouble for

Där får jag andas ut (avsked till en svensk predikant)

 Det här med Gudsrelation är ständigt på kartan för mig. Speciellt om man ser till vilket jobb jag har just nu.

Därför ska jag skriva lite om det, tankar som finns just nu och hur jag ser på lite saker.

Det finns alltid människor (läs män) som vill bestäma hur min och din bild av Gud ska vara.
Det finns vissa koder som man kan, jag vet EXAKT vad man tala om på ett kyrkkaffe, vilken bänk man ska sätta sig i. Hur man hälsar, vad man säger. Allt allt allt finns det koder för. Självklart är inte det bara inom kyrkan utan överallt annars också. Alltså kan jag helt utan att tro gå till kyrkan och sköta mig exemplariskt.

Att tro är svårt att inte tro är för mig omöjligt.

Men det jag tröttnar på är måsten, krav och regler.

För att citera Tomas Andersson Wij

Det är konstigt att befrielsens religon innehåller så många tillknäppta människor.

Bush kommer att fortsätta be Gud att välsigna Amerika
Påven kommer att fortsätta att säga till de mest aidsdrappade platserna att inte använda skydd.
Jag kommer att fortsätta tro på Han som bär för mig en moders hjärta.

Miljoner och åter miljoner bilder av Gud finns det och självklart så är ens egna mest rätt. Så kommer det alltid att vara.

Det viktigaste är att tro med skarpa och öppna ögon. Det funkar inte att tro blint på något.
Öppna ögon och vidga sitt perspektiv, våga inse att man inte har hela sanningar utan bara små pusselbitar.

Att varje människa är en mosaikbit som måste skimra i sin egna klara färg för att bilden av Gud ska bli hel.

Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
i hans nåd faller jag
här får jag andas ut
där får jag andas ut
där får jag andas ut
i hans nåd faller jag
där får jag andas ut.


Så borde du inte gå klädd om du är ungdomsledare.

Hur kunde jag vara så dum att jag helt glömde bort att ungdomsledarjobb inte handlar om ord, handlingar och kärlek. Det är klart det handlar om vilka kläder jag har på kroppen. Inte vad jag säger, pekar på eller försöker göra. Nej, hur kunde jag vara så dum.
Allt handlar om mina kläder.

Jag glömde visst bort vad som var viktigast av allt.

...eller?



 


Kalla det vad fan du vill

Kalla det ett avlångt land. Kalla det en tiger som skämms. Kalla det Switzerland eller Schewiez.
Kalla det vad fan du vill.

Läser just nu en bok som berör mig. Det är klart att den berör mig för den handlar om mig, Om min syn på samhället, om vad jag tycker och tänker. Precis lika mycket handlar den inte alls om mig om allt som inte är jag.
Om precis det jag inte tycker eller tänker.
Om att passa in, grupptillhörighet och vad står sverige för egentiligen?



Det krävs kraft för att passa in och det krävs mod för att vara annorlunda.
Som vi pratade om på tjejgruppen igår.

Det är massa tankar i mitt huvud just nu.

"Kalla det vad fan du vill" av Marjaneh Bakhtiari  är en bok som borde läsas, högläsas, diskuteras runt om i sverige.


Bara för det tar vi ett Jan Nordström citat såhär på slutet:

Det börjar synas nu
att vi levt en del.
Jag ser det när vi pratar,
vi vågar falla mer
----
för ofta lever jag blundande
som om jag inte förstår
fast jag vet.

Angående Carl Barat

Du känner visst mig Jims. Jag tänkte inte ens tanken på Carl Barat. Det var en tidig morgon när jag skrev min frikortslista. Jag ville nog mest få in en nyans av allt i min lista, lite hiphop,rock, charm. Carl Barat passar in, dirty pretty things är bra, likaså the libertines. Någon typ av brittisk "I just realy don´t give a fuck"-anda som dom båda äger ganska bra.
Men frikort är ett frikort och då handlar det inte om kärlek eller förhållande utan rent ögongodis. Då kanske Pete passar bättre. Men som sagt ligger Pete inte på listan, jag måste tänka över det, kanske plocka bort kanye, men det vet jag inte om jag kan.
Jag undrar om det är någon annan än Jimi och jag som roas av denna simpla lek.

En sak som är säkert så är Julian mitt bästa frikort än så länge och den ska aldrig plockas bort!


Frikortslistan.

Jag hoppas Jimi att du hade koll på att tvillingar räknas som en. För så är reglerna.
Här kommer min lista.

1.Julian Casablancas.
Förklaring: Behövs förklaring?

2. Anders Wendin-Moneybrother.
Förklaring: En självklar plats på listan helt enkelt, han är mannen, myten konceptet.

3.Tvillingarna i Boondock saints
Förklaring: Haha, svårförklarat, man måste kanske ha sett filmen (som alla bör gjort), men allt, tatueringarna,stilen,ja allt.

4.Bob Dylan (de tidiga åren)
Förkling: Detta är min lista och ingen kan vara hetare på slutet av 60-talet än Dylan.

5.Kanye West
Förklaring: Kanske lite otippad. Men jag har alltid haft en kärlek till hans musik.Alltid en kärlek till hans stil. Han är helt rätt helt enkelt.

En annan person som ligger lite o skaver, som vill knacka sig in på listan är konstigt nog Pete Dohery. Jag vet inte om man får ha fler än fem på sin lista. Ikväll ska jag se över den lite mer, kanske lägga in lite bilder så att man fattar mer och tänka lite extra på Pete.

Såhär nördig är alltså jag


For What It's Worth

Ibland är det Nina Persson och The Cardigans som får ta hand om min dag.

Hey please baby come back
there'll be no more loving attacks
and I'll be keeping it cool tonight
The four letter word is out of my head
come on around get back in my bed
keep making me feel alright

Linnea du kan komma hem nu för jag vill dricka te med dig.

Nobody puts baby in the corner

Det här kan vara något av det roligaste jag har läst på länge!

"Patrick Swayze inte bara tonårsromantik. Han är en symbol för frihet, jämlikhet och systerskap. "

Jag vet inte om det finns fler ord, jag hoppas så att linnea läser detta och njuter!
image30

Kärt återseende

Att ta fram en gamal skiva som man har förkastat för att den är sönderlyssnad kan vara något av det bästa.
Då kommer saker och ting tillbaka. Dofter, känslor och minnen möts i musiken. Musiken som man har lagt ner i sitt fodral för att få stå stilla en stund kan göra under.
Jag drog upp Death cab for cutie idag och Ben Gibbard den gamle hjälten gav mig orden jag verkligen behövde för dagen.

And all you see is where else you could be when you're at home.
And out on the street are so many possibilities to not be alone.


Jennie min Jennie har förskönat min tillvaro i ett dygn ungefär. Fantastiskt roligt att få se henne igen. Det behövdes verkligen!

Snön ligger fortfarande kvar i min borbygd och det finns inget annat att göra än att blunda och önska bort den.